Veronica Marklund Jägerving

Veronica Marklund Jägerving

Balsam för själen

ÖvrigtPosted by Veronica Marklund Jägerving Wed, March 07, 2018 18:06:49
Förra veckan hade vi en gemensam träning. Trots att det till alldeles i sista sekund verkade som att vi skulle vara där själv, så blev det tre ekipage som for ut i spåren. Vi hade skidor, kickspark och släde representerade där, vilket är superroligt att alla kan träna tillsammans fastän vi tränar på olika sätt. Det var förra söndagen.


Tisdagen förra veckan höll jag i andra tillfället av valpkursen. Och nu i helgen hade vi faktiskt inte någon gemensam träning. Förfrågan gick ut med intresset såg inte ut att finnas och därför valde vi att träna hundarna själv.

Men det positiva för min del var att jag körde skoter när Morgan körde hundarna i söndags. Och kom nu ihåg att våra hundar är väldigt dåligt tränade i vinter just för att Morgan inte har den tid det krävs för att hålla hundarna bra tränade, och jag dras med min framsida fot och hälsena.

Nåväl, i söndag när hundarna hade sprungit ca 15 km, och det var 5 km kvar, frågade Morgan om jag ville köra över en halvstor myr. Ja, varför inte? Hundarna hade gått in i sin lugna lunk, plan och inga tvära kurvor. Vad kan gå fel?!

Jag körde över myren, och eftersom hundarna tog det så pass lugnt så ansåg jag att det inte ska vara några större problem att köra hem, så han fick aldrig tillbaka spannet under den turen.

Det blev alltså min första slädhundtur sedan 22 december.

Fredag 22 december hade jag tagit ledigt för att hinna ut ordentligt med hundarna, hinna handla julmaten osv. Morgon började med en tur med det långsammare gänget. Det är ett gäng som vi försöker sälja eftersom de inte klarar av att gå tillsammans med det övriga spannet hos oss. De håller helt enkelt totalt olika hastigheter och det blir ingen harmoni i körningen på det sättet. Det här gänget fick bara springa några kilometer, men tillräckligt för att jag ska känna att de fått göra något iaf. Jag for in till Kalix och handlade det sista inför julen (som vi för övrigt såg till att fira ute med hundar och skotrar, grillade korv, för att sen till middag äta en trerättersmiddag iklädd underställ). Väl tillbaka så skulle jag hinna ut på en tur med det andra spannet. Spannet som jag hade planer på att köra Vindelälvsdraget med.

Jag for ut, spåren var optimala på alla sätt och vis, och dessutom gick hundarna helt underbart. Där fick jag min lön för mödan! Efter spåret jag valde att ta så finns det en sväng, typ 180 grader. Där i den svängen strulade jag till det. Jag vet inte vad som hände, men det resulterade i en rejäl stukning och bristningar i hälsenan. Så smart som jag är, så söker jag helst inte vård i onödan, vilket gjorde att jag haltade omkring i 3 veckor innan jag sökte vård. Fick komma till en sjukgymnast som diagnoserade det. Hade jag sökt vård tidigare hade jag troligtvis blivit bra tidigare också, men när jag kom hem från turen så tänkte jag mig att jag får vila en eller två dagar så står jag på släden igen. Tji fick jag där!

Men nu har jag stått på släden igen. Slutsatsen från den turen var att Morgan inte får köra en hel tur någon mer gång själv den här vintern. Åtminstone inte om jag följer med på skoter. Balsam för själen att få stå på släden igen, och det värsta är att jag tror inte att jag kommer göra någon riktig tur själv den här vintern. Känslan att stå på släden själv, hundarna är framför en och lyssnar på varje liten vink, vi är där ute mitt i skogen, inte en ljud och inte en människa på långt håll. Det är något alldeles extra och någonting som varenda människa borde få uppleva. Det är då jag inser att varenda sekund jag har lagt ner på hundarna är så värd den. Det har varit värt all höstträning i två plusgrader och spöregn, det har varit värt kommandoträningen där jag har hållit på att slita av mig allt hår i frustration för att jag inte har lyckats få en hund att förstå vad jag vill, det är värt varenda nedlagd krona, varenda sekund av hundgårdsbygge, det är värt sprickor i skelettet och hälsenor som varit nära att gå av helt, det är värt smärtsam rehabträning för att kunna ställa sig på släden igen!

Mitt stora mål den här vintern var från början en start i Vindelälvsdraget. Den starten kommer inte att bli av för mig eller mina hundar, "mitt" lag kommer däremot att stå på veterinärbesiktningen om en vecka och en dag, de kommer att sammanfatta dagen och vara stolta över sig själv och sin hundar (med all rätt) om en vecka och två dagar. Under nästa helg kommer de att åka hemåt med ett leende på läpparna över att de och deras hundar har deltagit i Vindelälvsdraget och oavsett placeringen i resultatlistan så kommer de att vara nöjda med den egna insatsen för att de har tagit dig igenom allt. Det är åtminstone det jag tror och hoppas att kommer hända under nästa vecka. Jag får hålla mig uppdaterad, men jag kommer inte att delta på plats.

Förutom att jag har hunnit stå på släden för första gången på 2,5 månad så har vi hunnit ha första tillfället av samarbete med Nyborg multisportföreninng samt tredje tillfället av valpkursen.

Nyborg´s multisportförening har frågat oss om vi skulle kunna tänka oss att ställa upp med hundar när de har tema skidåkning med hund. Vårt självklara svar var ja, och i måndagskväll var det relativt kallt, ändå kom det 10 barn på träning. 7 hundar var på träningen, och ett gäng hurtiga föräldrar som sprang runt och runt med våra hundar. Det var bra träning för hundarna att vara i en sån miljö, även om man märkte att vissa tyckte det var underligt att springa runt, runt på ett kort spår, varv efter varv. Samtidigt var det konstigt att springa med okända människor när ägarna stod på sidan om eller sprang med någon annan hund. Men hundarna som fick delta var väl utvalda för att förutsättningarna skulle vara de bästa för att de skulle fungera i en sådan miljö. Vi gav dessutom instruktioner i förväg i hur man beter sig kring hundar som jobbar och både föräldrar och barn skötte sig exemplariskt. Det verkade vara uppskattat också, det verkat ha blivit en riktig hit, vilket är superroligt för oss att se och gör att de tre kommande tillfällen när vi ska göra samma sak blir något att se framemot.

Just nu laddar vi upp inför Draghund i Norr´s KM som hålls på lördag. Just nu har vi 17 anmälda starter, och med tanke på hur nystartade förening vi är så tycker jag det är otroligt bra. Förhoppningarna finns i att det kommer att bli fler starter, men det är ännu osett. Jag kommer delta som funktionär, tidtagningen är vad det ser ut att bli för min del just nu eftersom jag inte kommer att starta alls.



Välkommen att delta, antingen som startande eller publik, på Draghund i Norr´s första KM! Bilden är från evenemanget, och länk till evenemanget hittar du här!

  • Comments(0)//blogg.marklundjagerving.se/#post22

Sjukgymnast, valpkurs och valputveckling

ÖvrigtPosted by Veronica Marklund Jägerving Sat, February 24, 2018 07:14:25
I måndags var jag till sjukgymnasten. Jag får räkna med 6 veckor träning till, sen hoppas jag vara hel. Det är skönt att ha fått höra en ungefärlig tid. I min värld innebär det även att jag bör kunna stå på hundsläden till påsk. Jag kanske kan det tidigare. Vi får se, jag vill inte att vissa rörelser ska göra så otroligt ont eftersom jag vet att risken finns att jag behöver parera och däremot göra dessa rörelser. Men nu är det länge sen jag lyckades göra något som gjorde sådär otroligt ont. Kanske jag står på släden snart.

Tisdag stod det valpkurs på schemat. Valpkurs med 8 härliga valpar i Kalix Brukshundklubbs regi. På mina kurser tar jag vanligen bara upp till 6 ekipage, men den här kursen har jag Linnéa med mig som förstärkning vilket gjort att jag tycker det känns okej med fler ekipage. Det här var första tillfället för den här kursen, och första gången som jag håller valpkurs i Kalix BK:s regi. Kursen håller jag i Kalix Brukshundklubbs inomhuslokal. Jag är fascinerad över hur de har lyckats ställa iordning lokalen. En stor lokal som de städat upp och lagt in konstgräs. Jag vet att de lagt ner ett gäng med dagar trots att kontraktet var skrivet relativt kort tid. Sen blev tyvärr inte uppslutningen i nyttjandet av lokalen så stort som de hade hoppats vilket såklart är tråkigt. Jag själv nyttjar inte lokalen privat eftersom det är vintersäsongen som är högsäsong för dragträningen. Men den måste ju vara underbar att vara i för brukshundfolket i stort. Det är inomhus så det hålls alltid plusgrader där, det hålls inte rumstemperatur men jag tycker det skulle vara en nackdel då många hundar inte skulle orka jobba så mycket i den temperaturen. Sen är det inomhus, för den som är där själv så kan man hålla hunden lös utan att vara orolig att den springer ut på vägen, fram till andra ekipage osv. Nej, jag trodde lokalen skulle nyttjas mer än den faktiskt nyttjas, så det är tråkigt att se hur mycket jobb de lagt ner och hur lite den nyttjas av klubben. Men det är en underbar lokal att hålla kurs i!

I övrigt har veckan flutit på. Elsa är fortfarande med mig på jobbet där "alla" fortfarande kämpar för att vinna hennes hjärta, men utan framgång. Hon är till viss del osäker på okända människor, men framförallt obrydd skulle jag säga. Hon vill inte släppa in okända människor i sitt liv helt enkelt. Hon är inte arg eller liknande, hon släpper in de på kontoret och så länge de inte söker kontakt med henne så är det inte några problem alls. De som däremot söker kontakt med henne väljer hon att gå ifrån. Hon vill helt enkelt inte släppa in okända människor i sitt liv, trots att de funnits kring henne i över en månads tid nu så är hon inte brydd om kontakten med de. Det är härligt att se henne växa och utvecklas som individ, men även se hennes personlighet i allt. Till en början en osäker individ som nu har vuxit in i familjen. Lite nyfiken på okända människor men framförallt obrydd. Hon är fortfarande en osäker dam men som vågar prova och testa, t ex var det inte några bekymmer att hoppa och putta på kompostgaller tills de ramlade. Skramlandet i fallet av kompostgallren var inte heller några problem. Hon får lära sig mer och mer regler här i familjen, även om mycket fortfarande är väldigt löst för att hon ska våga fortsätta utvecklas. Jag har vid flertalet tillfällen fått frågan om hon är ett ledarhundsämne och där blir mitt klara svar nej. Trots att jag inte ser något ledarhundsämne i henne i dagsläget så kommer träningen läggas upp som om det var ett självklart ledarhundsämne. Att jag inte ser ett ledarhundsämne i henne ska inte göra att hon inte får möjligheten att bli en ledarhund om det är något hon klarar av och skulle tycka om. Speciellt inte nu när det känns som att jag har all tid i världen att lägga ner på henne så hon är med mig i stort sett dygnet runt.



  • Comments(0)//blogg.marklundjagerving.se/#post21

Att göra någons dag

ÖvrigtPosted by Veronica Marklund Jägerving Sun, February 18, 2018 16:31:37
Jag som trodde att jag var färdig med bloggandet för den här helgen, men icket!

Idag var vi ut med hundarna. Morgan körde ett 5-spann (Busa, Yenna, Shakes, Ronnie och Kjell) och framför de låg jag med skoter och Elsa på skotern. Jag ser fyra personer som går efter spåret, mötande, så jag stannar för att se att allt går bra; när man möter människor efter spåret så vet man ju inte om det är någon som är rädd för hundar eller dylikt. När man dessutom har en ettåring i led, så är man som förare inte helt hundra på hur hundarna kommer att reagera.

Jag kör skotern till sidan av spåret, stänger av skotern och personerna fortsätter att gå mot mig. När de kommer fram så berättar jag att det är ett hundspann på väg, mest bara för att visa hänsyn till fotgängarna efter skoterspåret.

Det visar sig vara personer från Ukraina, bor nu i Stockholm men har en långhelg här uppe i norra Sverige. De var helfascinerade över att få se ett hundspann. Vi gjorde helt enkelt någons dag, kanske till och med någons resa, enbart genom att göra det vi borde och vill göra; träna hundarna.

Som pricken över i:et så fick vi även göra Yennas dag. När vi kommer hem så släpps Yenna lös för att gå med henne till sin hundgård, men hon väljer bron. Hon vill helt enkelt in i huset, och såklart fick hon komma in ett tag. Vi har ett gäng hundar som bor utomhus, men de flesta tycker också om att vara inomhus. De har lite olika erfarenhetsnivåer av att vara inomhus, så vissa hundar måste vi passa mer än andra när de får komma in. Vissa vill bara vara inne fem minuter, medan andra nog skulle kunna tänka sig att bo inomhus. Det är såklart också något som påverkar hur mycket de varit inne. Underbara hundar och underbara individer!



  • Comments(0)//blogg.marklundjagerving.se/#post20

Helgen vecka 7

ÖvrigtPosted by Veronica Marklund Jägerving Sun, February 18, 2018 09:38:34
Den här helgen har jag spenderat tid att skotta snö ur hundgårdarna. Något som behövts under en tid, gubben har gjort någon seriös insats men det finns fortfarande kvar mer som kan göras. Därför har jag gjort en insats i det under gårdagen och tänkte göra någon ytterligare insats under dagen för det.

Hälsenan läker, jag gör de övningar som jag blir tilldelade av sjukgymnast men just nu känns det som att allt står stilla. Övningarna gör ont, och det gör inte mindre ont nu efter att jag genomfört det under någon vecka. Det gjorde det förra omgången och då höll jag motivationen uppe att fortsätta. Nu fortsätter det att göra åtminstone lika ont. Jag tappar motivationen. Samtidigt vill jag så snart som möjligt upp på släden igen, dels för att det är underbart att stå på släden men också för att hundarna ska få bättre träning är vad som nu blir av.

Men i väntan på att foten ska bli tillräckligt bra för att köra hund igen så får jag sysselsätta mig på andra sätt. Den här helgen blev det genom att skotta hundgårdar, sen fick Lee komma in ett tag och han heltrivs med det (även om det inte syns på bilden)!



  • Comments(0)//blogg.marklundjagerving.se/#post19

Busa

HundarnaPosted by Veronica Marklund Jägerving Sat, February 17, 2018 06:27:59
Busa, tik, född 2007.

Foto: Olga Widén


Busa är en tik som vi fick överta från en vän åt mig när Busa var 9 år på grund av allergi bland de yngsta familjemedlemmarna. Hennes arbetsmotivation går att beskriva med ordet arbetsmyra. Jag vet att hon gör sitt bästa varje gång, och om det är något som går fel så måste jag ta på mig det själv eftersom jag vet att hon som sagt alltid gör sitt yttersta i alla lägen när det gäller draget.

Busa är den av våra draghundar som bor inne på heltid. Hon har bott inomhus fram till vi tog över henne, och då har åtminstone inte jag magen att slänga ut henne som 9-åring (eller äldre). En supermysig hund på alla sätt och vis som fungerar med vem som helst, hur som helst och var som helst.

  • Comments(0)//blogg.marklundjagerving.se/#post18

Valpträning

TräningPosted by Veronica Marklund Jägerving Thu, February 15, 2018 21:01:12
Alla lägger upp valpträningen på olika sätt, och jag lägger upp valpträningen på olika sätt beroende på valp. Ofta går det inte att säga att något sätt är varken rätt eller fel. Många sätt fungerar och har både sina för- och nackdelar för hundar och omgivning.

Jag strävar efter att jobba på ett vetenskapligt sätt med mina hundar, jobba på ett etiskt försvarbart sätt som bygger på kunskap. Visst, jag vet att kunskapen inte är komplett, men jag jobbar utifrån den kunskap jag har och försöker dessutom hålla mig uppdaterad genom att bl a följa vetenskapliga bloggar och läsa böcker. Jag gör så gott jag kan för att bygga på min kunskap, då kunskap aldrig kan bli mättad.

Nu har jag ju lilla Elsa, igår blev hon 12 veckor och igår var även första gången som hon fick uppleva "stan". Elsa är en försiktig dam där jag har jobbat mycket passivt får jag väl säga. Jag vill att hon ska bygga upp självförtroendet och därför har jag låtit henne göra nästan vad som helst. Vi har enstaka förbud, men jag tror inte att hon uppfattar dessa som förbud än utan det är vi i omgivningen som jobbar med att undvika situationer där Elsa kan göra fel, men ibland går det inte och ibland är det helt enkelt ett mänskligt tillkortakommande som leder till att situationen inte undviks trots att det borde ha varit tanken. Ett exempel är att hon tycker att köksbänken är väldigt intressant; där kan smutsiga (och ibland fulla) hundmatskålar stå, och Elsa är en dam som älskar mat! Med köksbänken tar vi vänligt men bestämt ner henne när hon hoppar mot bänken. Elsa har nu börjat förstå (inte helt, men lite grann) vad "gå ner" betyder, alltså gå ner från bänken.


Igår skulle vi ha styrelsemöte i Draghund i Norr. Det gjorde att jag var på jobbet (där Elsa följer med mig) och sen, för att trötta ut henne inför mötet, gick vi på Djurmagazinet och därefter ett varav runt samhället. Jag lät henne utforska i sitt eget tempo, vi testade att gå på såna underlag som vi inte har hemma, vi såg en hel del mer folk är hon är van vid, vi såg en kvinna med rullator, en person som haltade osv.


Det som är så roligt är att se att Elsa har blivit en mera framåt hund. Människomöten måste vi fortsätta jobba med för det kan vara lite obehagligt, men på gallerunderlag (även gallerunderlag som inte har lika mycket snö under sig som på bilden), hala golv, "skyltdockehund" osv var inte några problem att passera. Människor däremot märkte jag av en viss osäkerhet kring fortfarande. Någon hund mötte vi nog aldrig tror jag.

Alla gör på olika sätt, jag vet att många blir imponerade av valpar som beter sig som vuxna hundar (kanske även "bättre" än vuxna hundar), hundar som lyder minsta lilla vink från föraren. Själv tycker jag att valpar måste få vara valpar. Elsa får härja, busa och tugga på saker (vi har försökt lägga upp det så att hon bara kan välja rätt saker, men det blir ändå ibland fel och då kör vi byteshandel). Samtidigt ser jag att en del i att bygga upp självförtroende hos en hund är att lära den saker som den får känna att den lyckas med. Vi jobbar därför med enklare kommandon; sitt, ligg, stå och tassen jobbar vi framförallt med. Under miljöträningen under gårdagen la jag in lite sitt och tassen, medan ligg och stå får vänta då jag inte anser att vi är riktigt där än. Elsa är superduktig och jag ser hur hon tänker när jag tränar henne. Jag ser hur hon växer när hon kommer på vad hon ska göra, och med en sån hund som Elsa så är det underbart att se.

Hade Elsa från början varit en väldigt framåt hund så hade jag troligtvis låtit henne uppleva samhället tidigare, men jag anser helt enkelt att hon inte har varit redo för det förrän nu.

Valpträning, lika komplext som all annan hundträning, lika många tankar som om all annan hundträning och lika många sätt att lägga upp det på som all annan hundträning. Superintressant att diskutera eftersom nya infallsvinklar ofta kommer fram, superroligt att genomföra när jag får se hunden växa i sig själv och formas till den där hunden som jag vill ha. Och nej, jag säger inte att hunden rakt av blir vad man gör den till för jag är fullt medveten om att olika hundar har olika förutsättningar som de föds med (både personliga och genetiska) och dessutom har olika hundar olika bagage med sig från tidigare vilket ger olika förutsättningar för alla individer.

  • Comments(0)//blogg.marklundjagerving.se/#post17

Småbarnsförälder

ÖvrigtPosted by Veronica Marklund Jägerving Sat, February 10, 2018 08:09:06
Mitt tvåbenta barn är nu 7 år men min yngsta familjemedlem är 11 veckor, Elsa.

Elsa för två dagar sedan. Om du undrar över all skit på golvet så är det renhår. Både jag och dottern har renskor, och den ena hade ramlat ner på golvet när vi var på jobbet. Behöver jag påpeka att det bara var skräp kvar av den skon?! Och Elsa som följer med mig på jobbet var helt oskyldig!

För tre veckor sedan åkte jag och hämtade Elsa utanför Lycksele. En underbart söt tikvalp, väldigt försiktig men hon tar för sig mer och mer, vilket jag tycker är positivt. Hon är fortfarande inte brydd om främlingar, eller snarare, hon är nyfiken på främlingar men hon vill inte att de ska bry sig om henne. Det blir lite obehagligt.

Elsa kommer efter bra draglinjer om föraren har tänkt satsa på långdistans. Det är just vad min tanke är med henne, hon ska dra mig fram, mil efter mil i underbart vackra vinterlandskap. Ja, hon ska dra mig fram mil efter mil i snöstorm och nollgradigt spöregn också, men någonstans är det ju inte de milen som jag längtar efter även om jag vet att de kommer att komma.

Men just nu är det jag som får anstränga mig för hennes skull. Jag sover på soffan för att kunna vara en trygghet för henne, jag springer (ok, går) ut med henne stup i kvarten för att det inte ska hända några olyckor inomhus, jag passar på henne 24/7 för att hon inte ska tugga sönder allt i hennes väg, för att hon ska lära sig att man inte hoppar upp mot bänken för att se vad som finns där. Jag är vaken på nätterna när Elsa kommer på att det är dags att vara vaken, ibland 15 minuter och ibland 2 timmar. Ja, på så sätt är Elsa som vilken valp som helst, hon är skitjobbig men ändå så underbar att det är värt att anstränga sig. Framförallt är det värt att ansträng sig nu, bygga upp en god relation mellan oss, för att hon ska vela jobba med och för mig som vuxen, för att hon ska bli den duktiga lyhörda hunden som jag vill ha i spannet. Samtidigt som jag lär känna henne så väl att jag kan vara lyhörd på hennes signaler, att jag kan se på henne när det är någonting som inte är rätt, att jag kan se på henne när jag kan pusha henne mer och när jag inte bör göra det.

Jag vet att det är många som tänker och tycker att draghundar inte behöver kunna annat än dra, och till viss del är det väl så men till viss det absolut inte. Om jag bara har hundar som kan dra och ingenting annat så blir det inte samma harmoni i draget som det kan bli annars. Att ha hundar som lyssnar när de ska ta det lugnt, stannar när jag ber om det, lyssnar när de ska ta i mer, uppskattar mitt peppande och beröm, tar riktningskommandon som höger, vänster och framåt är guld värt i draget. För att mina hundar ska vela lyssna på mig, trots att deras vilja ser annorlunda ut, måste jag jobba med de. Jag måste jobba med relation och lyhördhet, och enligt mig är det enklast att jobba med det utanför draget. Att dessutom ha en hund som kan vara inomhus utan att riva huset, som kan följa med på byaevenemang utan att vela fram till allt och alla, eller vara rädd för allt och alla, som kan ta en promenad på stan utan att slita armarna av föraren; allt detta gör att det är enklare för mig som ägare att faktiskt låta hunden följa med på olika saker, att vara med i vardagen på olika saker. Allt detta tillsammans bygger på vår relation och det är även här som jag jobbar med att få en lyhörd hund. Det är här jag tränar in kommandon som höger och vänster, kommandon som lugnt och stanna. Det är här jag lära hunden att mina ord betyder mycket, jag jobbar med belöningar som hunden tycker om, och jag jobbar med belöningsutveckling för att ha en större repertoar att använda mig av när jag ska belöna min hund.

Elsa följer med mig på jobbet. Tanken när jag hämtade henne var att hon skulle få bo inomhus första tiden, men bo ute i hundgård dagtid när vi är på jobbet. Eftersom hon bodde utomhus hos sin uppfödare, och hon skulle få gå med de hundar som har en varm koja, såg jag inte något fel med det. Dock kunde jag inte göra bedömningen att Elsa klarar av att gå med de hundarna än, så hon fick testa åka lastbil istället, vilket resulterade i en åksjuk hund. Eftersom har hon därför fått följa med mig på jobbet. Hon är den där söta valpen på jobbet som alla vill fram och hälsa på, men som är otroligt svårflörtad så det är enbart ett fåtal som får göra det för henne.

Det går att sammanfatta min tankar lite i stil med att det är av största vikt att lägga ner mycket tid, även på draghunden. Ju mer tid jag lägger ner på mina hundar, desto bättre är förutsättningarna för att jag ska få den hunden jag vill ha. Sen är det självklart så att olika hundar har olika förutsättningar; de föds med olika förutsättningar och växer upp med olika villkor som också gör mycket för de vidare förutsättningarna hunden får i livet.

  • Comments(0)//blogg.marklundjagerving.se/#post16

Hundgårdar

HundgårdPosted by Veronica Marklund Jägerving Thu, February 08, 2018 04:51:46
De hundgårdar vi har nu tyckte jag att var relativt genomtänkta. Men man hittar ju alltid sätt att förbättra saker på, så jag tänkte göra en liten summering nu när jag går i tankar inför fler hundgårdar.

Vi har just nu fyra hundgårdar. Tre av dessa är tänkta för hundarna som bor utomhus och den fjärde (eller egentligen första) är tänkt för innehundarna att vara i t ex när vi jobbar eller dylikt. Innehundarnas hundgård är inte särskilt genomtänkt på något sätt; den går in i tvättstugan eftersom de behöver värme på vintern och svalka på sommaren, sen så håller den så klart lagliga mått. That´s it!

Det jag tänkte fokusera på är istället hundgårdarna som vi gjorde för utehundarna. Där tänkte vi lite estetiskt och framförallt praktiskt.

Vår första tanke var en vägg. Hundgårdarna skulle innehålla drygt en vägg; Väggen ger hundarna mindre att bry sig om, kan hos lättstressade hundar skapa mindre stress när de inte har lika mycket att hålla koll på. Vi byggde hundgårdarna på sida om varandra med hundgårdslängan sträckande från söder till norr. Dörrarna åt öster och väggen blev mot väst. Hundgårdarna har lite vägg åt nord och syd men mest hundgårdssektion. Väggarna skulle även ge hundarna skugga när solen är som varmast. Väggarna valde vi att timra, och att det blev just timrat är framförallt estetiskt och en prisfråga, men det tar ju då istället tid.

Här är alla stockar för väggarna barkade.

Vi blev inte färdig med allt under första sommaren, vilket gjorde att det under vintern fick vara en liten byggarbetsplats, stillastående byggarbetsplats. Här syns i alla fall de timrade väggarna.

Över de riktiga väggarna ville vi ha tak, och under taket ville vi ha trall. Taket ger skydd från väder och vind, och trallen kan vara skön för hundarna att vara på, speciellt på våren när det smälter och blir blött i övriga hundgården. På trallen och under taket har vi dessutom hundkojorna. Hundkojornas öppning är i nordlig riktning, detta beror dels på att det vanligen blåser från syd (uteslöt den riktning) och samtidigt som väggarna ger ytterligare lite skydd från väder och vind för ingången i hundkojorna. Det gör det även enkelt att fylla på halm och dylikt när öppningen inte är rakt mot väggen. Angående tak så dividerade vi fram och tillbaka ett antal vändor. Fördel med tak är att det ger hundarna väderskydd, men det gör även att man inte behöver skotta under taket på vintern. Nackdelen med tak är att regnet inte kan skölja bort urinlukten på sommaren. Det gjorde att vi valde ett mellanting; hundarna får skydd från väder i delar av hundgårdarna samtidigt som de främst väljer att uträtta sina behov där det inte är trall; alltså där det inte finns tak.

Jag har en pappa som äger en större grävmaskin, och kan styra den också, så han fick fixa underlaget. Vi utgick ifrån den högsta punkten, fyllde upp den något och fyllde upp övrig yta till samma höjd. Först vanlig fyllningsmassa, sen grovt grus (kanske klassas som stenar, jag vet inte). Grävskydd i form av armeringsnät på det och högst upp har vi mindre grus, typ gårdsgrus. Sammantaget gör det här att dräneringen är helt okej utan att behöva göra särskilt mycket mera. På detta har vi en gjuten kantbalk som håller fast grävskyddet och samtidigt gör det enkelt att bara skruva ihop sektionerna på denna kantbalk.

Vi har aktivt valt att inte ha några buskar/träd eller dylikt i hundgårdarna eftersom dessa vanligen används som "kisstople" och dör efter ett tag. Angående underlaget velade vi lite fram och tillbaka. Trall i delar av hundgården kändes bra, men den var frågan om vi skulle välja bark eller grus. Grus ger en bra dränering till skillnad mot bark som riskerar att samla på sig vätskan. Grus ger alltså torrare hundgårdar. Grus håller i många år genom att bara fylla på, det är lätt att få tag på och det är lätt att hålla rent eftersom man ser avföringen när det är dags att plocka bajs. Nackdelen med grus är ifall man har en eller flera hundar som äter grus. Även hundar som aktiveras efter behov kan börja äta grus, eller om det är en period när ägaren inte riktigt hinner hålla samma nivå som annars, så kan många hundar börja äta grus. Genom att använda grus i storlek som gårdsgrus så är det sällan det fastnar i en vuxen hund, men vi måste ändå säga att tanken finns på den biten.

Jag ska försöka komma ihåg att ta någon bild på hundgårdarna i dagsljus, och då ska jag även lägga upp en bild nu när de är färdiga. Till dess får du nöja dig med bilden ovan som ger en indikation på hur hundgårdarna ser ut.

Inför kommande hundgårdar
Tak är någonting som vi funderar på inför kommande hundgårdar. Tak, inte tak, delvis tak? Det vi främst har funderat på är väl egentligen om vi ska ha tak över hela hundgårdarna, och så får vi vattna hundgårdarna på somrarna men slipper skotta snö i hundgårdarna på vintrarna. Samtidigt blir taket i stort sett det dyraste på hela hundgårdarna om vi ska ha tak över hela hundgården, så det är även en kostnadsfråga.

I övrigt är vi nöjd med upplägget vi har på nuvarande hundgårdar. Det blir dock inte timrad bakvägg eftersom tiden inte finns till det för de här hundgårdarna.



  • Comments(0)//blogg.marklundjagerving.se/#post15
Next »