Veronica Marklund Jägerving

Veronica Marklund Jägerving

Balsam för själen

ÖvrigtPosted by Veronica Marklund Jägerving Wed, March 07, 2018 18:06:49
Förra veckan hade vi en gemensam träning. Trots att det till alldeles i sista sekund verkade som att vi skulle vara där själv, så blev det tre ekipage som for ut i spåren. Vi hade skidor, kickspark och släde representerade där, vilket är superroligt att alla kan träna tillsammans fastän vi tränar på olika sätt. Det var förra söndagen.


Tisdagen förra veckan höll jag i andra tillfället av valpkursen. Och nu i helgen hade vi faktiskt inte någon gemensam träning. Förfrågan gick ut med intresset såg inte ut att finnas och därför valde vi att träna hundarna själv.

Men det positiva för min del var att jag körde skoter när Morgan körde hundarna i söndags. Och kom nu ihåg att våra hundar är väldigt dåligt tränade i vinter just för att Morgan inte har den tid det krävs för att hålla hundarna bra tränade, och jag dras med min framsida fot och hälsena.

Nåväl, i söndag när hundarna hade sprungit ca 15 km, och det var 5 km kvar, frågade Morgan om jag ville köra över en halvstor myr. Ja, varför inte? Hundarna hade gått in i sin lugna lunk, plan och inga tvära kurvor. Vad kan gå fel?!

Jag körde över myren, och eftersom hundarna tog det så pass lugnt så ansåg jag att det inte ska vara några större problem att köra hem, så han fick aldrig tillbaka spannet under den turen.

Det blev alltså min första slädhundtur sedan 22 december.

Fredag 22 december hade jag tagit ledigt för att hinna ut ordentligt med hundarna, hinna handla julmaten osv. Morgon började med en tur med det långsammare gänget. Det är ett gäng som vi försöker sälja eftersom de inte klarar av att gå tillsammans med det övriga spannet hos oss. De håller helt enkelt totalt olika hastigheter och det blir ingen harmoni i körningen på det sättet. Det här gänget fick bara springa några kilometer, men tillräckligt för att jag ska känna att de fått göra något iaf. Jag for in till Kalix och handlade det sista inför julen (som vi för övrigt såg till att fira ute med hundar och skotrar, grillade korv, för att sen till middag äta en trerättersmiddag iklädd underställ). Väl tillbaka så skulle jag hinna ut på en tur med det andra spannet. Spannet som jag hade planer på att köra Vindelälvsdraget med.

Jag for ut, spåren var optimala på alla sätt och vis, och dessutom gick hundarna helt underbart. Där fick jag min lön för mödan! Efter spåret jag valde att ta så finns det en sväng, typ 180 grader. Där i den svängen strulade jag till det. Jag vet inte vad som hände, men det resulterade i en rejäl stukning och bristningar i hälsenan. Så smart som jag är, så söker jag helst inte vård i onödan, vilket gjorde att jag haltade omkring i 3 veckor innan jag sökte vård. Fick komma till en sjukgymnast som diagnoserade det. Hade jag sökt vård tidigare hade jag troligtvis blivit bra tidigare också, men när jag kom hem från turen så tänkte jag mig att jag får vila en eller två dagar så står jag på släden igen. Tji fick jag där!

Men nu har jag stått på släden igen. Slutsatsen från den turen var att Morgan inte får köra en hel tur någon mer gång själv den här vintern. Åtminstone inte om jag följer med på skoter. Balsam för själen att få stå på släden igen, och det värsta är att jag tror inte att jag kommer göra någon riktig tur själv den här vintern. Känslan att stå på släden själv, hundarna är framför en och lyssnar på varje liten vink, vi är där ute mitt i skogen, inte en ljud och inte en människa på långt håll. Det är något alldeles extra och någonting som varenda människa borde få uppleva. Det är då jag inser att varenda sekund jag har lagt ner på hundarna är så värd den. Det har varit värt all höstträning i två plusgrader och spöregn, det har varit värt kommandoträningen där jag har hållit på att slita av mig allt hår i frustration för att jag inte har lyckats få en hund att förstå vad jag vill, det är värt varenda nedlagd krona, varenda sekund av hundgårdsbygge, det är värt sprickor i skelettet och hälsenor som varit nära att gå av helt, det är värt smärtsam rehabträning för att kunna ställa sig på släden igen!

Mitt stora mål den här vintern var från början en start i Vindelälvsdraget. Den starten kommer inte att bli av för mig eller mina hundar, "mitt" lag kommer däremot att stå på veterinärbesiktningen om en vecka och en dag, de kommer att sammanfatta dagen och vara stolta över sig själv och sin hundar (med all rätt) om en vecka och två dagar. Under nästa helg kommer de att åka hemåt med ett leende på läpparna över att de och deras hundar har deltagit i Vindelälvsdraget och oavsett placeringen i resultatlistan så kommer de att vara nöjda med den egna insatsen för att de har tagit dig igenom allt. Det är åtminstone det jag tror och hoppas att kommer hända under nästa vecka. Jag får hålla mig uppdaterad, men jag kommer inte att delta på plats.

Förutom att jag har hunnit stå på släden för första gången på 2,5 månad så har vi hunnit ha första tillfället av samarbete med Nyborg multisportföreninng samt tredje tillfället av valpkursen.

Nyborg´s multisportförening har frågat oss om vi skulle kunna tänka oss att ställa upp med hundar när de har tema skidåkning med hund. Vårt självklara svar var ja, och i måndagskväll var det relativt kallt, ändå kom det 10 barn på träning. 7 hundar var på träningen, och ett gäng hurtiga föräldrar som sprang runt och runt med våra hundar. Det var bra träning för hundarna att vara i en sån miljö, även om man märkte att vissa tyckte det var underligt att springa runt, runt på ett kort spår, varv efter varv. Samtidigt var det konstigt att springa med okända människor när ägarna stod på sidan om eller sprang med någon annan hund. Men hundarna som fick delta var väl utvalda för att förutsättningarna skulle vara de bästa för att de skulle fungera i en sådan miljö. Vi gav dessutom instruktioner i förväg i hur man beter sig kring hundar som jobbar och både föräldrar och barn skötte sig exemplariskt. Det verkade vara uppskattat också, det verkat ha blivit en riktig hit, vilket är superroligt för oss att se och gör att de tre kommande tillfällen när vi ska göra samma sak blir något att se framemot.

Just nu laddar vi upp inför Draghund i Norr´s KM som hålls på lördag. Just nu har vi 17 anmälda starter, och med tanke på hur nystartade förening vi är så tycker jag det är otroligt bra. Förhoppningarna finns i att det kommer att bli fler starter, men det är ännu osett. Jag kommer delta som funktionär, tidtagningen är vad det ser ut att bli för min del just nu eftersom jag inte kommer att starta alls.



Välkommen att delta, antingen som startande eller publik, på Draghund i Norr´s första KM! Bilden är från evenemanget, och länk till evenemanget hittar du här!

  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.